"Jag beklagar"

"Jag beklagar", "det är så synd om dig", "stackare" och "hoppas den inte kommer tillbaka"
De fyra kommentarerna, jag får höra dem lite för ofta. Men mest på fyllan av fler anledningar. Man tröttnar lätt på det. Varför lägga en sån kommentar när man är onykter, vad ska det göra för bra? Det gör inte mig gladare direkt? Jag mår bättre om man ser mig som en frisk och glad människa, vilket jag är fram tills någon lägger en sån kommentar. *Vips* Vi är tillbaka med dåliga minnen och jobbiga tankar. Bra jobbat, pucko. Folk har tendensen att prata asmycket med mig på krogen om just att det är synd om mig för det jag har upplevet, är just det hemskt? Eh ja, tack för att du tar upp det. Jag har inga problem att prata om det nyktert, men onyktert = Lägg av!

Jag var ute på villa strömpis med två kompisar i helgen, på bussen hem träffade jag på en gammal lärare som hade varit vikarie för mig på Lillån. Han var väldigt berusad, och självklart ska han känna igen mig. Han reser sig från sin plats och går back rill mig i bussen och börjar älta om att det är synd om mig, att jag är stark och sen drar han upp en massa personliga problem han har... Hur jobbigt det är att han inte har kontakt med sin dotter längre pga att hon gick ut som homosexuell och sen försöker han övertyga mig att det är fel?! Jag satt där helt tyst och bara log, men på insidan kokade jag! Seriöst. Har stackaren inget bättre för sig. Han var en bra och rolig lärare nör jag hade honom, nu satt han där stupfull, beklagande, dömande och helt okontrollerad. Jepp, det får jag utstå. Roligt va? Nej inte direkt, man tröttnar lätt. Jag finner inte mer ord så det får räcka så här. Men om han läser det här: du har en frisk dotter som lever och mår bra och du gör så här? Lägg av.
Tips:

Under ditt inlägg står det
"Publicerat 2015-02-05 @ 07:49 i Följ min cancer"

Jag menar naturligtvis inget illa med detta men du har gjort din cancer till en stor grej och "marknadsfört" det, så att säga. Det är nog sannolikt att folk då associerar dig med det om de inte känner dig mer än ytligt.

Svar: Har du inget bättre för dig att göra en fredag än att kommentera det här? Jag marknadsför inte att jag varit sjuk. Min blogg är min öppna dagbok, passar det sig inte så läs inte
Line Nielsen

Tips:

Som sagt, menade inget illa och jag ser inte varför du skulle ta illa upp av det jag skrev.
Visst har jag bra saker för mig idag, råkade se detta länkat från FB och eftersom vi då är facebook-"vänner" (på din förfrågan) så tog jag mig ett par minuter att läsa det du skrev och ge min input. Att det inte skulle passa mig att läsa vore en misstolkning då detta inte var ett uttryck av irritation från min sida.
Ditt inlägg är hur som helst ett klagomål på omgivningen och jag pekar ut vad problemet antagligen till stor del beror på.
Jag tycker det är löjligt att folk, som du skriver, springer och tjatar om en sjukdom du haft och konstant påminner dig - det måste vara jobbigt och irriterande!
Men av min uppfattning placerar du dig (kanske undermedvetet) i en slags offerroll i mycket av det du skriver och den eventuella effekten blir då att du bemöts på så vis.
Jag delar med mig av detta till dig för att hjälpa dig undvika problematiken som målas upp i inlägget, om du vill ta till dig eller ej är upp till dig och spelar ingen roll för mig.
Kan ju också vara så att detta inlägg var ännu ett sätt att stärka offerrollen, och då blir det förståligt att läsa detta gör dig upprörd - men jag utgår från att så inte är fallet.

Svar: Okej jag förstår vad du menar, tack för att du delade med dig!
Line Nielsen

Kommentera inlägget här: